Sugoi

Pixelgrafikens tid är för längesedan över men inte bortglömd. Zelda: A Link to the Past var och förblir sjukt snyggt, DS-remaken av Chrono Trigger fick lovord för sin grafik trots 14 år på nacken och pixelinriktade designstudios som eBoy går bättre än någonsin.

Pixelgrafiken har gjort en comeback. Men inte som de detaljerade sprites som vi är vana vid från SNES-tiden, utan i en mer minimalistisk och avskalad stil.

Indiescenen har fullkomligt exploderat med spel som anammat det här konceptet. Spelstudion PIXELJAM utvecklar t.ex. enbart spel med avskalad och minimalistisk pixelgrafik som de själv kallar ”the low-resolution style”. Indiespelskaparen Jason Rohrer likaså, hans spel Passage har t.ex. en upplösning på ynka 600×96 pixlar och utvecklades (enligt A Life Well Wasted) på en 200 Mhz dator. Det kan inte bli mer avskalat än så.

Spelskaparen Daniel Benmergui som har blivit uppmärksammad för den experimenterande spelmekaniken som genomsyrar hans spel, använder sig av av samma stil. Terry Cavanagh med Don’t Look Back och svensken Nifflas som har gett oss klassikern Knytt Stories kan också skrivas in i listan.

Det intressanta är att det börjat sprida sig till kommersiella produkter. Det efterlängtade perspektivvändande-spelet Fez och den kommande uppgraderingen av Cave Story till Wii för att nämna två.

Den avskalade pixelgrafiken är här för att stanna och jag tar emot den med öppna armar.

Från vänster till höger: I wish I were the Moon, Passage, Fez, DINO RUN, Don’t Look Back och Cave Story.