Som många av er kanske vet så släppte Peter Sjöstrand en trailer på sitt spelkoncept Mega man 2.5D för drygt två månader sedan. I videon såg vi spelsekvenser från Mega Man 2 som växlade mellan 2D och 3D, i ungefär samma stil som Super Paper Mario-spelen.
För två dagar sedan så bröt Peter tystnaden med en ny trailer som visar över tre minuter spelsekvenser och ett presenterade ett helt nytt spelläge, co-op.
Väldigt intressant koncept och jag väntar ivrigt på att lägga mina vantar på spelet.
Serietecknaren Andy Helms har ett väldigt intressant projekt. Han har nämligen satt upp ett mål att rita en karaktär varje dag i ett helt år. Karaktärerna som illustreras är tagna från kända tv-serier, filmer och tv-spel.
I tv-spelsväg så hittar vi karaktärer från Metal Gear Solid, ICO, Silent Hill, och Team Fortress m.fl. Förutom hans karaktärsskisser så har han även ritat andra tv-spelsinfluerade skapelser som t.ex den här Metal Gear Solid-bilden som han passade nog har döpt till ”!”.
Andys säregna stil och sinne för roliga detaljer gör att bilderna är värda en närmare titt.
Pixelgrafikens tid är för längesedan över men inte bortglömd. Zelda: A Link to the Past var och förblir sjukt snyggt, DS-remaken av Chrono Trigger fick lovord för sin grafik trots 14 år på nacken och pixelinriktade designstudios som eBoy går bättre än någonsin.
Pixelgrafiken har gjort en comeback. Men inte som de detaljerade sprites som vi är vana vid från SNES-tiden, utan i en mer minimalistisk och avskalad stil.
Indiescenen har fullkomligt exploderat med spel som anammat det här konceptet. Spelstudion PIXELJAM utvecklar t.ex. enbart spel med avskalad och minimalistisk pixelgrafik som de själv kallar ”the low-resolution style”. Indiespelskaparen Jason Rohrer likaså, hans spel Passage har t.ex. en upplösning på ynka 600×96 pixlar och utvecklades (enligt A Life Well Wasted) på en 200 Mhz dator. Det kan inte bli mer avskalat än så.
Spelskaparen Daniel Benmergui som har blivit uppmärksammad för den experimenterande spelmekaniken som genomsyrar hans spel, använder sig av av samma stil. Terry Cavanagh med Don’t Look Back och svensken Nifflas som har gett oss klassikern Knytt Stories kan också skrivas in i listan.
Det intressanta är att det börjat sprida sig till kommersiella produkter. Det efterlängtade perspektivvändande-spelet Fez och den kommande uppgraderingen av Cave Story till Wii för att nämna två.
Den avskalade pixelgrafiken är här för att stanna och jag tar emot den med öppna armar.
Från vänster till höger: I wish I were the Moon, Passage, Fez, DINO RUN, Don’t Look Back och Cave Story.
Nu när Pokémon invaderar våra liv igen med nya tv-spel så är det lätt att tröttna på denna oändliga framgångssaga. Någon som verkar dela min åsikt är illustratören Justin White, som har skapat en otroligt charmig bildserie under namnet Busted Up Pokémons. Som ni kanske förstår av namnet så innehåller bildserien uppspöade Pokémons i mängder. Inte ens lilla Jigglypuff undkommer massakern.
Justin som verkar ha ett genuint spelintresse har även designat den otroligt coola t-shirten Game Over som visar pensionerade profiler från Svampriket.
Communityt Game Artists anordnade för ett tag sedan en tävling där man så detaljrikt och realistiskt som möjligt skulle återskapa miljöer från kända filmer. Det intressanta med tävlingen var att många av bidragen presenteras genom kraftfulla grafikmotorer som t.ex. Unreal Engine 3.0 och CryEngine 2.
Bidraget som kammade hem vinsten var en bild som föreställde en scen från Ridley Scotts klassiska tech-noir film Blade Runner. Tanken att få spela ett Blade Runner spel med sådan grafik är en önskedröm. Som tur är så finns det ett redan djävulskt bra spel på licensen.
Bland de bättre bidragen hittar vi även scener från filmer som Hook, I Am Legend och Oldboy (korridorscenen naturligtvis).
Det vinnande bidraget i 1900×1064 pixlar.
Samtliga bidrag med utvecklingsdagböcker.
Har ni någonsin tänkt på hur våldsamt Pac-Man eller Super Mario Bros egentligen är? Om inte så har Steven Lefcourt gjort det åt dig. Hans skapelse 8-Bit Fatalities är en bildserie som skildrar tv-spelrelaterade dödsfall från förr i en mer realistisk stil.
En helt klart intressant bildserie som väcker frågan om hur man definierar ett våldsamt spel.
Idag pressas grafiken allt oftare till nya höjder av storproduktioner som Killzone 2, Gears of War 2 och Resident Evil 5. De Kraftfulla grafikmotorerna Unreal Engine 3 och CryEngine2 får respektive hårdvara att arbeta till bristningsgränsen. Bortom de grafikhetsande trippel-A titlarna så finns det dock lite mindre tv-spel som väljer ett annat visuellt spår, nämligen att använda handmålat material som spelgrafik. På senare tid så har just detta blivit lite av en mikrotrend för nya spelproduktioner. Det kritikerrosade plattformsspelet Braid är ett av dessa tv-spel.
Grafiken i Braid ritades helt för hand i Photoshop av en enda person, David Hellman. En makalös prestation som resulterat i att Braid blev hyllat av spelmedia runt om i världen för sin färgrika och handmålade grafik. David Hellman har för övrigt laddat upp sitt Photoshop-material på sin personliga webbsida där man kan få en insikt över hur tidsödande och svår denna grafiskaprocess verkligen är.
Det kommande tv-spelet A Boy And His Blob till Wii använder sig likaså av handmålad grafik, men med en renare känsla än tidigare nämnda titel. Machinarium, som utvecklas av den tjeckiska spelstudion Amanita Design, använder sig också av handmålad grafik fast mer skissartad.
Spel som Wario Land: Shake It! och The Whispered World kan också nämnas när man pratar om tv-spel som använder sig av liknande visuella koncept. Trend eller inte, jag tycker det är uppfriskande att t.ex. spelkaraktärer inte alltid behöver 20 000 polygoner för att anses som snygga.
