Sega valde plast och rutnät

Sega valde plast och rutnät

Warning: Use of undefined constant videoembedder_options - assumed 'videoembedder_options' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /customers/6/2/7/sugoi.se/httpd.www/wp-content/plugins/video-embedder/video-embedder.php on line 306

I början av 80-talet till början på 2000-talet så var det en branschnorm att paketera tv-spelen i bräckliga pappkartonger istället för de platsfodral som är vi är vana vid idag. När PlayStation 2 lanserades år 2000 introducerades DVD-fodralen som visade sig vara en perfekt spelpaketering då de var stadigare, enklare att paketera och mer slittåliga än kartongerna.

Men innan PlayStation 2 var det en annan aktör med liknande tankar gällande förpackningsdesign och material. Oväntat nog så var det inte Nintendo utan Sega och deras spelkonsol Master System som låg i framkant inom området.

När Nintendo satsade på sina kartonger så hade Master System stabila plastfodral som kan liknas med de klassiska VHS-fodralen. Men det mest intressanta med förpackningsdesignen var de grafiska riktlinjerna som Sega hade fastställt för spelens omslag.

Alla omslag skulle nämligen innehålla en vit bakgrund med ett svart rutnät, en titel skriven med ett serif-typsnitt i blått och innehålla en tecknad illustration som – i vissa fall – återspeglade vilket sorts spel det var.

Mot slutet så lättade de kraven på riktlinjerna – som visade sig inte vara så genomtänkta eller hållbara som de hade tänkt sig – vilket resulterade i att typsnitten började variera samt att bilderna ändrade storlek och utseende. Mot slutet var det patenterade rutnätet det enda som höll sig intakt.

Man måste ge en eloge till Segas visuella ambitioner att skapa ett enhetligt utseende för ett helt spelbibliotek, även om grundutseendet och dess grafiska element var långt från fulländat. Med det sagt så tilltalar konceptet verkligen mig och det får mig att fundera på vad framtiden har att utvisa inom förpackningsdesign för tv-spel.

Det är beundransvärt att de tog en annorlunda approach till ämnet och kämpade hårt för att realisera det. I slutändan är det alltid tanken räknas.

Inspiration till texten kommer från Tobias Söderlunds artikel om Sega fodral.

Skriv en kommentar

5 kommentarer

De är ju riktigt snygga de där fodralen, och bättre blir det ju av att de spelfodralen passar så bra ihop och ger hela biblioteket en enhetlig bild. Fodralens kvalité var väl det inte heller större fel på om jag minns rätt, till skillnad från Segas senare Saturn-fodral. 😛

Till skillnad från föregående talare gillade jag aldrig Segas fodral (designen), och då var jag ändå något utav en Sega-fanboy på den tiden.

Däremot var såklart kvaliteten suverän med hårdplast. Enda gången en Nintendo-ägare kunde skryta om samma kvalitet på fodralet var när de hyrde ett spel.

Men jag tror Nintendos pappförpackningar var ytterligare ett led i deras budget-tänkande. Hela NES:en var ju en billig budgetmaskin. De var helt enkelt mer intresserade av att maximera vinsten…

De är snåla, de jävlarna.

Minns också de gamla hyrfodralen, bra kvalité, men vidare snygga var de inte. Nu nr vi trots allt gått framåt måste jag slå ett slag för PS3 och Blu-Ray-fodralen som känns båda smidiga och snygga. Och bäst av allt: de tar inte så jävla stor plats i hyllan.

Johan

Idag ångrar jag att jag inte har fodralen kvar. Bara kassetterna… 🙁

Får glädjas åt att konsolen fortfarande funkar iaf. Har hört att NES-maskiner inte är lika pålitliga?!

Heh ja vad tänkte dom på när dom designade Mastersystem omslagen, men som du nämnde det var ju faktiskt en god tanke att göra ett enhetligt utseende för alla spelen, vilket skulle se mycket snyggt ut i sin sammling på hyllan.

Mastersystem omslagen tyckte jag var helt fruktansvärt fula när jag först såg dom men med tiden så har jag börjat gilla dom mer och mer.. så fula att dom är snygga.

Däremot så föll jag direkt för Oddysey2:s design på förpackningarna: http://img43.imageshack.us/img43/97/88317657.jpg