Simogo är en liten Malmöbaserad speltillverkare som drivs av Simon Flesser och Magnus ”Gordon” Gardebäck. Sedan starten för snart två år sedan har Simogo blivit synonymt med att skapa helgjutna och vackra spelupplevelser till Apples iOS-enheter. Förra månaden gav de ut sitt tredje spel, Beat Sneak Bandit, som likt deras föregående spel har en vacker och säregen estetik tillsammans med en finslipad spelmekanik.
Jag fick en pratstund tillsammans med Simon Flesser, den grafiska kreatören bakom Simogos skapelser, för att få en insikt hur han arbetar fram sina visuella koncept, och vart han finner sin inspiration.
Klicka här för att se fler bilder
Den brittiska designbyrån The Designers Republic, som tyvärr fick stänga dörrarna för ett par år sedan, var kända för sin annorlunda och minimalistiska formgivning. Förutom att ha designat ett flertal kända skivomslag samt arbetat med stora varumärken, var de också byrån som formgav de grafiska elementen för spelserien Wipeout.
Deras gedigna arbete med den grafiska designen för Wipeout, som inkluderade allt ifrån paketeringen till typografiskt val i spelmenyerna, har blivit uppmärksammad av flera design- och spelpublikationer genom åren. Med sitt visuellt futuristiska och unika formspråk lyckades de även att tilltala en helt ny målgrupp som tidigare inte var intresserade av spelmediet.
Nedan finner ni en bildserie med visuellt ögongodis som producerades för Wipeout 3.
Stort tack till Johan Ahlberg som bidrog med bildmaterial.
Klicka här för att se fler bilder
Startskärmarna för spel från 80- och 90-talet har alltid varit en stor inspirationskälla för mig. De hade vågade färgpaletter, härligt ostig typografi och enkla, men oftast stilfulla, animationer. Dessa startskärmar inspirerade även designern Cameron Askin som har skapat det nischade inspirationsarkivet Title Scream.
Inspirationsarkivet innehåller omsorgsfulla konverteringar av startskärmar från en salig blandning av retrospel. Bildarkivet består inte enbart av välkända spelproduktioner som till exempel Altered Beast eller Castlevania, utan bjuder även på mindre kända titlar.
Få en nostalgitripp med inspirationsarkivet Title Scream.
Bloggplattformen Tumblr växer explosionsartat för var dag som går, och är ett perfekt vattenhål för folk som vill starta små nischade bloggprojekt. En intressant Tumblr-blogg som jag själv har börjat prenumerera på nyligen är Please Press Start – en blogg som enbart fokuserar på den grafisk utformningen av startskärmar för spel.
Please Press Start bjuder på en intressant inblick i de vanligaste designprinciperna kring spelens startskärmar, men visar även hur mycket de kan skilja sig åt. Här kan man beskåda alla sorters variationer, från Brinks stilfullt animerade samt sparsmakade design, till Red Faction: Guerrillas animerade siluettfigur med grälla färger.
Samtliga startskärmar finns att beskåda här.
Buggar är verkligen något som kan förstöra en spelupplevelse, men det kan även vara något som är otroligt vackert. Konstnären och den virtuella fotografen Robert Overweg visar oss den oanade sidan av dessa virtuella misstag.
The end of the virtual world, hans kanske mest stilfulla och intressanta fotoserie, guidar oss till spelvärldarnas absoluta ytterkant – platser med en oanad skönhet. Robert Overweg presenterar sin unika fotoserie på följande vis:
This series of photographs originates from four popular first person shooter games (Left 4 dead 2, Half-life 2, counter-strike and modern warfare 2) Unlike you might think the virtual world is not round like the physical world but flat with hard-cut edges. These photographs show us how the virtual world ends. What I find interesting about these photographs is that they behold a certain dramatic almost classical feel to them playing with our real life experiences but cut off.
Fler intressanta spelbuggar finns att bevittna på hans webbsida.
Klicka här för att se fler bilder
Kreativitet och estetik är två otroligt viktiga faktorer när man pratar om spelutveckling. Det kan nämligen avgöra om ett spel kommer bli uppmärksammat eller ej bland det oändliga antalet titlar som törstar efter mediabevakning.
Limbo – utvecklat hos våra grannar i söder – är ett bra exempel på ett spel som har lyckats få mycket uppmärksamhet på grund av sin unika presentation. Produktioner som dessa kanske är ovanliga, men enligt mitt tyckte är det överdrivet att hävda att spelindustrin har slut på idéer. Man måste bara titta lite extra för att hitta de riktigt fina pärlorna som till exempel det svenska indiespelet The Dream Machine.
The Dream Machine – som produceras av studion Cockroach – är ett peka-och-klicka-äventyr med en presentation som kan beskrivas som en korsning mellan The Neverhood och Samorost. Karaktärerna är nämligen utformade helt i lera medan miljöerna skapas med hjälp av kartong – vilket resulterar i en visuell upplevelse utöver det vanliga.
Jag rekommenderar er att testa demoversionen av spelet på deras webbsida samt läsa deras otroligt inspirerande utvecklingsdagbok, där speldesignern Anders Gustafsson och animatören Erik Zaring skriver ner sina tankar.
Klicka här för att se fler bilder
Gästbloggen är författad av spelskaparen, basisten och interaktionsdesignern Anders Adlén.
Att Joss Whedons skapelser, såsom Buffy, Firefly och Dr Horrible’s Sing-along blog, i mångt och mycket delar publik med spelbranschen, råder det nog inte stora tvivel om.
Levi Buffum är en musiker från Philadelphia med en stor kärlek till gårdagens spelkonsoler, framför allt Nintendo har en stor plats i hans hjärta. Med omslag illustrerade av sin bror Jude Buffum har han bland annat släppt en musiksamling med chiptune-versioner av gamla julvisor, med klara anspelningar till den gamla tv-spelsskolan.
Med sitt senaste projekt har nu Levi, under manteln Doctor Octoroc, gjort en 8-bitars speltolkning på just Dr Horrible, komplett med NES-inspirerade versioner av miniseriens soundtrack. Som ett stort fan av originalet kan jag bara konstatera att det är ett arbete troget förlagan, där en halvt misslyckad superskurk försöker få en plats i ondskans högborg och samtidigt vinna sitt kärleksintresses hjärta. Integrationen med gammal NES-grafik och -gameplay funkar utmärkt, samtidigt som den aldrig förlorar tråden i handlingen. En del händelser som bara omnämns i miniserien finns här fullt visualiserade och ger ett mervärde till hela berättelsen.
I skrivandets stund har del två av tre precis släppts, och den avslutande episoden bör förväntas inom de närmaste veckorna.
Det kommande plattformsspelet från D-pad Studio – Owlboy, ser otroligt läckert och lovande ut. Skärmdumparna från spelet avslöjar pixelperfektion ackompanjerad med en varm och atmosfärisk färgpalett som för tankarna till Super Nintendos guldålder.
När jag ser något jag gillar så har jag en vana att börja gräva ner mig bland detaljer och information berörande ämnet. Det var också så jag upptäckte en av spelskaparna bakom Owlboy, nämligen – den norska multitalangen – Simon S. Andersen och hans fantastiska alster.
Som illustratör och pixelmagiker så har han producerat en hel del kreativa skapelser med sin ritplatta. Förutom makalös pixelgrafik och fina illustrationer så har han även fyllt sin portfolio med en hel del andra spelskapelser. Här hittar vi t.ex. retro boxningsspelet Victory Bout som – intressant nog – påminner Retro Game Challenge pga metainslagen.
Men det är ändå ett av hans alster som sticker ut ur mängden, vad sägs om lite Katamari Damacy kontra Shadow of the Colossus?
Klicka här för att se fler bilder
