Virtuella misstag #1

Virtuella misstag

Buggar är verkligen något som kan förstöra en spelupplevelse, men det kan även vara något som är otroligt vackert. Konstnären och den virtuella fotografen Robert Overweg visar oss den oanade sidan av dessa virtuella misstag.

The end of the virtual world, hans kanske mest stilfulla och intressanta fotoserie, guidar oss till spelvärldarnas absoluta ytterkant – platser med en oanad skönhet. Robert Overweg presenterar sin unika fotoserie på följande vis:

This series of photographs originates from four popular first person shooter games (Left 4 dead 2, Half-life 2, counter-strike and modern warfare 2) Unlike you might think the virtual world is not round like the physical world but flat with hard-cut edges. These photographs show us how the virtual world ends. What I find interesting about these photographs is that they behold a certain dramatic almost classical feel to them playing with our real life experiences but cut off.

Fler intressanta spelbuggar finns att bevittna på hans webbsida.

Klicka här för att se fler bilder

Speltrend - Lo-fi

Speltrend – Lo-fi

Pixelgrafikens tid är för längesedan över men inte bortglömd. Zelda: A Link to the Past var och förblir sjukt snyggt, DS-remaken av Chrono Trigger fick lovord för sin grafik trots 14 år på nacken och pixelinriktade designstudios som eBoy går bättre än någonsin.

Pixelgrafiken har gjort en comeback. Men inte som de detaljerade sprites som vi är vana vid från SNES-tiden, utan i en mer minimalistisk och avskalad stil.

Indiescenen har fullkomligt exploderat med spel som anammat det här konceptet. Spelstudion PIXELJAM utvecklar t.ex. enbart spel med avskalad och minimalistisk pixelgrafik som de själv kallar ”the low-resolution style”. Indiespelskaparen Jason Rohrer likaså, hans spel Passage har t.ex. en upplösning på ynka 600×96 pixlar och utvecklades (enligt A Life Well Wasted) på en 200 Mhz dator. Det kan inte bli mer avskalat än så.

Spelskaparen Daniel Benmergui som har blivit uppmärksammad för den experimenterande spelmekaniken som genomsyrar hans spel, använder sig av av samma stil. Terry Cavanagh med Don’t Look Back och svensken Nifflas som har gett oss klassikern Knytt Stories kan också skrivas in i listan.

Det intressanta är att det börjat sprida sig till kommersiella produkter. Det efterlängtade perspektivvändande-spelet Fez och den kommande uppgraderingen av Cave Story till Wii för att nämna två.

Den avskalade pixelgrafiken är här för att stanna och jag tar emot den med öppna armar.


Från vänster till höger: I wish I were the Moon, Passage, Fez, DINO RUN, Don’t Look Back och Cave Story.