Sega valde plast och rutnät
I början av 80-talet till början på 2000-talet så var det en branschnorm att paketera tv-spelen i bräckliga pappkartonger istället för de platsfodral som är vi är vana vid idag. När PlayStation 2 lanserades år 2000 introducerades DVD-fodralen som visade sig vara en perfekt spelpaketering då de var stadigare, enklare att paketera och mer slittåliga än kartongerna.
Men innan PlayStation 2 var det en annan aktör med liknande tankar gällande förpackningsdesign och material. Oväntat nog så var det inte Nintendo utan Sega och deras spelkonsol Master System som låg i framkant inom området.
När Nintendo satsade på sina kartonger så hade Master System stabila plastfodral som kan liknas med de klassiska VHS-fodralen. Men det mest intressanta med förpackningsdesignen var de grafiska riktlinjerna som Sega hade fastställt för spelens omslag.
Alla omslag skulle nämligen innehålla en vit bakgrund med ett svart rutnät, en titel skriven med ett serif-typsnitt i blått och innehålla en tecknad illustration som – i vissa fall – återspeglade vilket sorts spel det var.
Mot slutet så lättade de kraven på riktlinjerna – som visade sig inte vara så genomtänkta eller hållbara som de hade tänkt sig – vilket resulterade i att typsnitten började variera samt att bilderna ändrade storlek och utseende. Mot slutet var det patenterade rutnätet det enda som höll sig intakt.
Man måste ge en eloge till Segas visuella ambitioner att skapa ett enhetligt utseende för ett helt spelbibliotek, även om grundutseendet och dess grafiska element var långt från fulländat. Med det sagt så tilltalar konceptet verkligen mig och det får mig att fundera på vad framtiden har att utvisa inom förpackningsdesign för tv-spel.
Det är beundransvärt att de tog en annorlunda approach till ämnet och kämpade hårt för att realisera det. I slutändan är det alltid tanken räknas.
Inspiration till texten kommer från Tobias Söderlunds artikel om Sega fodral.