Staden bortom horisonten
När jag minns tillbaka till spelen jag växte upp med – främst till mitt gamla Nintendo Entertainment System – var det alltid en viss detalj som fascinerade mig mer än andra, nämligen staden i bakgrunden som man aldrig kunde nå.
Retrospel från denna tid målade mestadels upp en vacker stad som enbart bestod av två till fyra färger. Första nivån i höjdarspelet Journey to Silius hade till ett exempel en förstörd stad i bakgrunden som visualiserades enbart med svart och grönt, medan Double Dragon hade en vacker stadssiluett med färgerna svart och gult.
Pixelkreatören Max Capacity delar också en fascination av dessa bakgrundsstäder och har börjat bygga sina egna med hjälp av frimärksstora pixlar samt skrikiga 8-bits färger. Resultatet är helt fantastiskt – en minimalistisk färgbomb som inspirerar och kittlar spelfantasin hos pixelnördar som mig själv.
Se samtliga pixelstäder från bildserien Cityscapes
Jag delar din fascination. Fantastiskt resultat.
Bakgrunder likt dessa fascinerar mig fortfarande, även i nyare spel. Inte helt ickeofta jag ställer mig och bara blickar ut i platta skyboxes och drömmer mig bort.
Jag vill också hävda att inlevelsen är som störst när man tagit sig till någon hög punkt, gärna den absolut högsta på banan. Det spelar ingen roll att bakgrunden i äldre spel ser exakt likadan ut oavsett var man står. Den är ändå finast när man kan blicka ”ner” över den.
Kassettkonstens månad
En karaktär om dagen
Dagens bild – Sovjetisk dystopi
Dagens bild – Stjärnornas hjältinna
Dagens bild – Typografi och smygerier
Dagens bild – Legenden i väst