Jag har skrivit om spelomslag tidigare och beklagat mig över den usla formgivningen som oftast är ett faktum. Man behöver inte söka länge i sin minnesbank innan de fruktansvärda Mega Man eller Strider-omslagen uppenbarar sig. Men det finns också omslag som är så tilltalande att man bara vill rama in dem och börja dekorera lägenheten i härliga spelminnen.
När man som en liten pojkvasker stod och blängde med stora ögon på spelhyllan i den lokala spelaffären, så var det – nästan – alltid omslaget som avgjorde om man skulle spendera sina födelsedagspengar eller inte. Skulle jag ha köpt spel som Probotector eller Life Force om de inte haft råcoola omslag? Antagligen inte.
Så istället för att vara tråkig och klaga så känns det som det är dags att ge de omslag som faktiskt är snygga en välförtjänt tid i rampljuset. Skribenten och spelproducenten Simon Parkin hade säkert samma känsla när han startade sin webbsida Box Art.
Webbsidan som lanserades för ungefär ett år sedan har redan en gedigen samling av tilltalande samt annorlunda spelomslag som spänner sig över alla konsolgenerationer, formgivningsstilar och genrer.
Box Art – A scrapbook collection of awesome videogame box art.
I början av 80-talet till början på 2000-talet så var det en branschnorm att paketera tv-spelen i bräckliga pappkartonger istället för de platsfodral som är vi är vana vid idag. När PlayStation 2 lanserades år 2000 introducerades DVD-fodralen som visade sig vara en perfekt spelpaketering då de var stadigare, enklare att paketera och mer slittåliga än kartongerna.
Men innan PlayStation 2 var det en annan aktör med liknande tankar gällande förpackningsdesign och material. Oväntat nog så var det inte Nintendo utan Sega och deras spelkonsol Master System som låg i framkant inom området.
När Nintendo satsade på sina kartonger så hade Master System stabila plastfodral som kan liknas med de klassiska VHS-fodralen. Men det mest intressanta med förpackningsdesignen var de grafiska riktlinjerna som Sega hade fastställt för spelens omslag.
Alla omslag skulle nämligen innehålla en vit bakgrund med ett svart rutnät, en titel skriven med ett serif-typsnitt i blått och innehålla en tecknad illustration som – i vissa fall – återspeglade vilket sorts spel det var.
Mot slutet så lättade de kraven på riktlinjerna – som visade sig inte vara så genomtänkta eller hållbara som de hade tänkt sig – vilket resulterade i att typsnitten började variera samt att bilderna ändrade storlek och utseende. Mot slutet var det patenterade rutnätet det enda som höll sig intakt.
Man måste ge en eloge till Segas visuella ambitioner att skapa ett enhetligt utseende för ett helt spelbibliotek, även om grundutseendet och dess grafiska element var långt från fulländat. Med det sagt så tilltalar konceptet verkligen mig och det får mig att fundera på vad framtiden har att utvisa inom förpackningsdesign för tv-spel.
Det är beundransvärt att de tog en annorlunda approach till ämnet och kämpade hårt för att realisera det. I slutändan är det alltid tanken räknas.
Inspiration till texten kommer från Tobias Söderlunds artikel om Sega fodral.
Design är oerhört viktigt i samtliga medium vare sig man pratar om webb eller tryck. Speltidningarna som just nu kämpar för att ha ett existensberättigande i dagens blixtsnabba internetsamhälle är speciellt medvetna om detta. Tidningarna satsar stenhårt för att ge läsarna en unik upplevelse där textkvalité och utformningen står i tydligt fokus.
Sveriges speltidningar är speciellt intressanta då de flesta har gått helt skilda vägar när det gäller designfilosofi och upplevelse. Super PLAY – som tyvärr ska läggas ner – har en grafikintensiv layout där ordningen på innehållet blandas och kan ses lite som en upptäcktsfärd medan man läser. Gamereactor satsar stenhårt på en layout – inspirerad av schweizisk design – där typografi, gridsystem och minimalism står i fokus. Level lägger mycket energi för att skapa unika designer och illustrationer för samtliga stora artiklar. De har också ett stort fokus på papperskvalité för att höja upplevelsen samt känslan när man läser tidningens två delar.
Läs hela artikeln
Alla spel har sin skara hängivna fans, vissa mer extrema än andra. Blizzard-fans som nötar gamla godingar som StarCraft och Diablo dagarna i ända. Counter-Strike spelare som vägrar att uppgradera till den senaste versionen. Halo-spelare som skriker ut hur bra spelet är på diverse diskussionsforum och webbsidor.
Men det tv-spel som kanske har de mest hängivna fansen är den japanska rollspelsserien Mother, även känd som EarthBound i västvärlden. När japanexklusiva Mother 3 släpptes under början av 2006 till GBA så höjde fansen sin röst för att få en västerländsk version. Efter mängder med åtgärder utan resultat som t.ex. namninsamlingar så bestämde sig fansen att ta tag i saken med egna händer.
Ett översättningsprojektet av det texttunga Mother 3 påbörjades i slutet av 2006 och arbetet pågick under nästan två år. I Oktober 2008 så släpptes det färdiga manuskriptet som till 95% hade bearbetats av endast två personer som hade spenderat hela sin fritid till just detta. Arbetet resulterade i otroliga 800 sidor översatt text som nu finns att ladda hem. En fantastisk insats minst sagt.
Läs hela artikeln
I Moskva finns det tydligen något så unikt som ett museum för Sovjetiska arkadmaskiner. Museumet huserar totalt 20 stycken av de 37 maskiner som distribuerades av Sovjets enda licensierade tillverkare under 70- och 80-talet. Alla maskiner som ställs ut har även renoverats och är fullt funktionella.
På deras webbsida så kan man hitta fotografier på de olika maskinerna som minst sagt ser väldigt annorlunda ut. Vad sägs om t.ex. detta bilspel som vid första ögonkastet mer ser ut som en industrimaskin.
Den hårda Sovjetiska estetiken har helt klart en speciell charm som är svår att förneka.
Här hittar ni fotografierna på de udda arkadmaskinerna. (Översatt till Svenska).
Folket på Edge Online har skrivit en väldigt intressant artikel om Playstations historia och ursprung. I artikeln kan man b.la läsa om Sonys samarbete med Nintendo för att ta fram en SNES med stöd för CD-ROM, samt andra viktiga milstolpar för utvecklingen av Playstation.
En av de mer intressanta aspekterna av artikeln var dock en bild som visar utvecklingen av Playstations identitet. Väldigt roligt att se design- och konceptarbetet bakom en logotyp som starkt präglat och influerat min uppväxt.
Den argentinska byrån Design has No Name har tagit fram ett grymt paketeringskoncept för musik och då i synnerhet för spelmusik. De har använt sig av en NES-kassett som fodral, ungefär som Capcoms pressversion av retrospelet Mega Man 9.
Varför kan inte mer spelmusik paketeras såhär?
Det anrika spelmagasinet Edge har uppnått en magisk siffra, de har publicerat 200 nummer. Edge är en av de bästa, om inte det bästa spelmagasinet som existerar. Sedan 1993 så har de levererat högkvalitativa texter om tv-spel och spelindustrin.
Men det bästa med magasinet är helt klart den inspirerande formgivningen. Edge har alltid stått ut i tidningshyllan med sina stilsäkra minimalistiska omslag. Nu när nummer 200 alldeles strax ska komma ut i butikerna så vill de hylla just detta.
Numret kommer nämligen tryckas med 200 olika omslag, 199 som går att köpa i butiker runt om i världen och ett för prenumeranter där LittleBigPlanet skaparna Media Molecule står för formgivningen. Ett coolt koncept för ett ännu coolare magasin.
Här kan ni samtliga omslag som kommer tryckas till nummer 200.
