Nu när tv-spelare världen över försöker överkomma alla hinder för att sätta dit origamimördaren i David Cages senaste interaktiva drama – Heavy Rain, så känns det aktuellt att skriva lite om pappersskapelser.
När man har ett papper i handen och tv-spelmotiv i sinnet så är det omöjligt att inte tänka på webbsidan Cubeecraft, som är sprängfylld med intressanta skapelser av papper. Här kan man hitta pappersfigurer av det mesta vare sig man letar efter konsoler, Totoro eller Conan O’Brien, och allt där i mellan.
När jag ser de kubiska karaktärerna har jag svårt att inte tänka på Metin Sevens snygga voxelfigurer, det svenska indiespelet Minecraft eller Angus MacLanes internetfenomen CubeDudes. Nedan finner ni ett kollage med de flesta tv-spelrelaterade pappersfigurerna jag hittade på webbsidan.
Dags att ta fram saxen och besöka Cubeecraft.
Läs hela artikeln
Det kommande plattformsspelet från D-pad Studio – Owlboy, ser otroligt läckert och lovande ut. Skärmdumparna från spelet avslöjar pixelperfektion ackompanjerad med en varm och atmosfärisk färgpalett som för tankarna till Super Nintendos guldålder.
När jag ser något jag gillar så har jag en vana att börja gräva ner mig bland detaljer och information berörande ämnet. Det var också så jag upptäckte en av spelskaparna bakom Owlboy, nämligen – den norska multitalangen – Simon S. Andersen och hans fantastiska alster.
Som illustratör och pixelmagiker så har han producerat en hel del kreativa skapelser med sin ritplatta. Förutom makalös pixelgrafik och fina illustrationer så har han även fyllt sin portfolio med en hel del andra spelskapelser. Här hittar vi t.ex. retro boxningsspelet Victory Bout som – intressant nog – påminner Retro Game Challenge pga metainslagen.
Men det är ändå ett av hans alster som sticker ut ur mängden, vad sägs om lite Katamari Damacy kontra Shadow of the Colossus?
Läs hela artikeln
Pixelgrafikens tid är för längesedan över men inte bortglömd. Zelda: A Link to the Past var och förblir sjukt snyggt, DS-remaken av Chrono Trigger fick lovord för sin grafik trots 14 år på nacken och pixelinriktade designstudios som eBoy går bättre än någonsin.
Pixelgrafiken har gjort en comeback. Men inte som de detaljerade sprites som vi är vana vid från SNES-tiden, utan i en mer minimalistisk och avskalad stil.
Indiescenen har fullkomligt exploderat med spel som anammat det här konceptet. Spelstudion PIXELJAM utvecklar t.ex. enbart spel med avskalad och minimalistisk pixelgrafik som de själv kallar ”the low-resolution style”. Indiespelskaparen Jason Rohrer likaså, hans spel Passage har t.ex. en upplösning på ynka 600×96 pixlar och utvecklades (enligt A Life Well Wasted) på en 200 Mhz dator. Det kan inte bli mer avskalat än så.
Spelskaparen Daniel Benmergui som har blivit uppmärksammad för den experimenterande spelmekaniken som genomsyrar hans spel, använder sig av av samma stil. Terry Cavanagh med Don’t Look Back och svensken Nifflas som har gett oss klassikern Knytt Stories kan också skrivas in i listan.
Det intressanta är att det börjat sprida sig till kommersiella produkter. Det efterlängtade perspektivvändande-spelet Fez och den kommande uppgraderingen av Cave Story till Wii för att nämna två.
Den avskalade pixelgrafiken är här för att stanna och jag tar emot den med öppna armar.
Från vänster till höger: I wish I were the Moon, Passage, Fez, DINO RUN, Don’t Look Back och Cave Story.
