Ni som läser bloggen vet redan att jag har en viss fallenhet för 2D och 3D-koncept som blandas. Jag har ju tidigare skrivit om det ambitiösa projektet att 3D-rendera hela Link’s Awakening, Peter Sjöstrands perspektivvändande Mega Man-projekt och Second Lifes snyggaste område. Men det finns naturligtvis mer projekt och arbeten att belysa.
Nu har nämligen en användare från ZDoom med namnet Cutmanmike gjort en modifikation som låter oss spela Mega Man från ett förstapersonsperspektiv. Med hjälp av den (primitiva?) 3D-motorn och texturer från originalspelet så har han verkligen lyckats på det estetiska planet.
Spelmekaniken är ett deathmatch-upplägg där man dödar sina motståndare med de olika specialvapnen som fanns i originalserien på NES. Ambitionen är att modellera upp alla vapen och banor som finns från seriens första till sjätte del. Inget litet projekt med andra ord.
Jag finner mig ofta läsa om snygga t-shirtmotiv på diverse spel- och designbloggar. Det kanske inte är så lustigt då snygga och stilrena illustrationer oftast passar utmärkt som ett motiv på en t-shirt.
Så jag tänkte det var dags att gör en liten sammanställning av några riktigt sköna motiv, som jag har sett den senaste tiden. Om man – som jag – uppskattar snygga illustrationer och småroliga t-shirts så finns det en hel del att hitta.
Då inlägget blev lite väl mastigt så beslutade jag att dela upp det i två delar. Den andra och sista delen publiceras senare nästa vecka.
Den virtuella världen Second Life har sedan länge passerat sitt bäst-före-datum och känns inte direkt lika spännande som det gjorde för några år sedan. Men behållningen i Second Life – för de flesta – är som bekant den omdiskuterade mångfalden och den existerar i allra högsta grad fortfarande.
Den virtuella världen huserar alltifrån sexdistrikt till en officiell svensk ambassad, för att nämna några saker. Men nu – sedan en tid tillbaka – kan man även finna en digital lekplats som kan liknas som deras egna version av det kommande 3D Dot Game Heroes.
Området som kallas 8-bit Area kan kännas en aning grovhugget, men precis som allt annat i Second Life så är detta lite av charmen. En plats där alla har frihet att skapa nästan vad de vill, hur de vill.
Den unga men talangfulla regissören Maceo Frost är en av hjärnorna bakom – den svenska hiphop-artisten – Pato Poohs nya musikvideo. Vad som gör videon så intressant är att slutresultatet är en gigantisk kavalkad av referenser till 80- och 90-talets tv-spel.
Videon börjar stilfullt genom en egen tolkning av den kända introsekvensen från Mega Man 2, därefter så eskalerar tv-spelreferenserna som spön mot backen. Vi ser inom några sekunder allt ifrån de karakteristiska Mario-molnen till ett Star Fox-skepp som uppmanas att göra den klassiska Barrel Roll. Spektaklet avslutas perfekt med att den retsamma hunden från Duck Hunt får smaka på välförtjänt bly.
Videon är som sagt fullspäckad med härlig tv-spelgrafik, tv-spelreferenser samt otroligt fina animationer som inte borde missas av någon.
Förra månaden så skrev jag om intressant och kreativ tv-spelsinfluerad gatukonst. Det känns dock att det finns mycket mer att visa när vi pratar om gatukonst och tv-spel, så jag har bestämt mig för att göra en liten artikelserie om ämnet.
Den här gången så hittar vi bl.a gatukonst från Stockholm där en trottoar förmedlar budskapet ”Bara Pac-Man kan rädda gatorna”.
Den tyska designstudion Musclebeaver fick förra året ett uppdrag att göra introsekvensen till en dokumentär om World of Warcraft-beroende. Briefen var att visa tv-spelens historia och evolution. Resultatet blev mer ögonbrynshöjande än det låter.
Filmklippet börjar lugnt och sansat med sekvenser från klassiska arkadspel som Pong, Pac-Man och Space Invaders. Men 1:40 in i filmen så acceleras tempot skyhögt och bisarra saker börjas tonas upp framför våra ögon.
Man ser en Ron Jeremy-liknande Super Mario spöa skiten ur Goombas som leker med en badboll, Guybrush från Monkey Island som blir ihjälsågad i Doom och Ryu från Street Fighter med mustach.
Det välgjorda filmklippet innehåller ett par riktigt snygga sekvenser och animeringar. Tydligen ska alla spelkaraktärer i filmen ha pixlats upp från grunden och animerats ruta för ruta, vilket är en otroligt tidskrävande uppgift.
Det ganska hastiga och absurda slutet beror på att dokumentären aldrig färdigställdes, men efteråt känns det ändå som ett passande slut för denna vansinnesfärd på fem minuter.
Alla spel har sin skara hängivna fans, vissa mer extrema än andra. Blizzard-fans som nötar gamla godingar som StarCraft och Diablo dagarna i ända. Counter-Strike spelare som vägrar att uppgradera till den senaste versionen. Halo-spelare som skriker ut hur bra spelet är på diverse diskussionsforum och webbsidor.
Men det tv-spel som kanske har de mest hängivna fansen är den japanska rollspelsserien Mother, även känd som EarthBound i västvärlden. När japanexklusiva Mother 3 släpptes under början av 2006 till GBA så höjde fansen sin röst för att få en västerländsk version. Efter mängder med åtgärder utan resultat som t.ex. namninsamlingar så bestämde sig fansen att ta tag i saken med egna händer.
Ett översättningsprojektet av det texttunga Mother 3 påbörjades i slutet av 2006 och arbetet pågick under nästan två år. I Oktober 2008 så släpptes det färdiga manuskriptet som till 95% hade bearbetats av endast två personer som hade spenderat hela sin fritid till just detta. Arbetet resulterade i otroliga 800 sidor översatt text som nu finns att ladda hem. En fantastisk insats minst sagt.
Som jag har skrivit tidigare så uppskattar jag pixelgrafik väldigt mycket. Speciellt den avskalade och minimalistiska stilen som har blivit alltmer populär. Därför tänkte jag ge Arun Dhir och hans små pixelskapelser en välförtjänt stund i rampljuset.
Arun Dhir satsar stenhårt på enkelhet, från skapandet i det spartanska MS Paint till de färglada resultaten som oftast inte är större än 240 x 160 pixlar.
